g"> Trädgårdera Mera -

RHS Chelsea Flower Show.


Jag ligger i soffan denna lördagsmorgon och längtar och suktar efter Chelsea Flower Show.
Jag vill så hemskt gärna åka dit i Maj, så mycket så att jag kollar upp hotell, är villig att överge min flygskräck och vill lägga mig ner på golvet som en femåring och skrika " JAG VILL ÅKA " och sparka och vifta med armarna tills jag är helt slut.
 
 
Jag som aldrig har varit i England vill även dricka öl på en klassisk pub, prata knacklig engelska, äta mer till frukost än jag normalt trycker i mig på en hel dag. Kanske bära en hatt. Dricka té med citronskivor ( det måste smaka bättre i England, det är jag säker på).
Avundas växterna som vi inte har i Svenneland, köpa en snordyr handgjord sekatör för Austin-rosor.
 
 
Frågan är vem som vill åka med mig?
Ingen av mina vänner är intresserade av växter, jag fick handgripligen släpa med dem till Trädgårdsdagarna på Liseberg och muta dom med ett glas vin. Sambon är inte jätte intresserad heller.
Kanske några av mina klasskamrater, Frida som har bloggen Septemberbacken kanske vill följa med? :)
 

// Anna

 

Orginal.


Detta är orginal tidningsannonser för olika växter från 1900-1910.
På baksidan står det odlingsanvisningar.
 
Hur vackra är de inte?
 
 
 
 

Ska köpa ramar och sätta upp så snart jag kan!

Inspiration.


När ni tänker på er drömträdgård, vad tänker ni på då?
Hur är känslan?
 
När jag tänker på min drömträdgård så tänker jag inte på några växter eller hur det ser ut, utan känslan.
Känslan jag har i min drömträdgård kan vara så stark så jag nästan tror jag är där - även om det snöar utanför fönstret just nu.
Ni vet säkert om den där låten "Dancing in the moonlight". Den där smöriga låten som spelades på 90-talet?
Den spelar jag om och om i huvudet när jag tänker på min drömträdgård. Varför vet jag inte.
Jag ska försöka beskriva känslan.
Tänk er först in i låten. Låten spelas nämligen ur en sprakande radio i min drömträdgård och av någon konstig anledning spelas den låten om och om igen.
Man hör skratt och klirrande glas längre bort. Det låter lite dunkelt som om människorna som skrattar sitter bakom en sammetsgardin. Men det är ingen läskig känsla för du känner igen varenda skratt - både brummande och pipande. Du är barfota. Och du promenerar mot skrattet. Men det är inte gräs du går på. Det är stenar som fortfarande är varma efter solen under dagen. I sprickorna i stenarna växer låga växter som känns som små kuddar när du råkar trampa på dem. Det är varmt men du har en kofta på dig för myggorna biter dina armar.
Det håller på att mörkna. Det är sommarnatt. Du är fortfarande på väg mot skratten. Men du måste gå mellan häckar och på gångar för att komma dit. Det är som en labyrint men du kan rätt väg så det är inte farligt.
I skymmningen lyser ljusa blommor upp i små hörn och när det mörknar så känner man dofterna ännu mer.
Du går förbi en hink med is i och några överblivna flaskor öl. Tänk er att det växer humle runt hinken. Humlen drar sig fram över marken och klättrar upp i stuprören på det hus som står där. Huset är vitt och lika varmt som stenarna när man lägger handen emot.
 
Det hänger hemmagjorda ljuslycktor i träden och det står blockljus på marken. Du ser vilka som skrattar. De sitter vid ett trångt bord tillsammans. Det står en pergola över bordet och någon snirklig växt har byggt sitt bo där. Det hänger lyktor i pergolan som får den snirkliga växten att göra skuggor på marken som ser ut som ormar.
Det ligger två hundar under bordet och sover - men de vaknar så fort någon råkar tappa något.
Det är som en midsommarnattsdröm.