När glädjen försvinner.
Min inspiration är borta. Puts väck. Precis som en liljebagge försvinner den innan jag hunnit nypa tag.
Jag ser allt vackert omkring mig men orkar inte dela med mig.
Jag känner ingenting.
Det som förut varit min egna plats känns som någon annans.
Varje gång jag hade ont i huvudet eller för mycket att fundera på kunde jag gå ut och rensa ogräs. Då försvann alla tankar för en stund. Det var mitt andningsrum. Just nu virvlar de runt mer än någonsin när jag är i trädgården. Jag kan inte slappna av. Förut såg jag allt som var fint. Nu ser jag bara allt som måste göras.
Jag vill ha min glädje tillbaka. Min iver. Min spontana-gräva-en-ny-rabatt-för-att-jag-känner-för-det känsla.
Vart har den tagit vägen?
Var har min glädje att visa alla er (som jag ser fortfarande tittar in här) vad jag gör, vad jag ser?
Jag hoppas den kommer tillbaka.
För jag saknar den så.
// Anna