Ulla Molins trädgård ur mitt perspektiv.
Ja vad ska man säga. Är det normalt att bli förälskad i en trädgård? Är det normalt att man känner sig hemma (hos någon annnan) med en gång? Är det helt okej att bli så fruktansvärt avundsjuk på någon annans växter?
Jag var på inspirationsresa till skåne och hann med både Ullas trädgård ch Sofiero innan det bagavs hem till götet igen. Det var en lång dag! Men så otroligt givande, Känner att jag spritter i kroppen av inspo och om det inte hade regnat så mycket ute hade jag varit ute och petat i jorden.
Växterna var enhetliga och det är fokuserat på grönt i olika färger och former. Jag har faktiskt blivit så himla fötrjust i grönt nu och masseffekt av grönt att jag nästan vill rensa bort alla blommande växter och in med gröna marktäckare som murgröna och hasselört.
Jag gillar att man använt få växter men i massor, det får trädgården att vara verkligen lugn och harmonisk.
Formklippt buxbom hade jag gärna velat ha men tror jag nöjer mig med formkliptpa tujor. De är stensäkert att de klarar sig! Ser ni vad vacker sockblomman är under trädet som enda marktäckare. Det ser ut som den formklippta fågeln vilar på en mjuk kudde.
Slingrande gångar ledde en försiktigt runt trädgården med små avstickare lite varstans. Jag blev så otroligt förtrollad så jag ville aldrig gå därifrån. Hela trädgården är K-märkt och växtlistan från Ulla ska upprätthållas av de nya ägarna. Tänk vilket otroligt arbete de lägger ner på att bevara dennna trädgården men inte få göra något eget.
Allt kändes så mycket frodigare. Men det kan ju bero på att zonen låg nära nollan och jag har zon 2 :) Det har inte kommit så långt här hemma än.
Men vilken trädgård.
Jag kommer behöva smälta detta ett tag och gå igenom bilderna igen.
// Anna
Trackback