Ibland ska man ha tur.
Någon gång. Så där bara någon gång ibland har man en förbaskad tur.
Det är ofta man får fel färg både på tulpaner och sommarblommor men ibland, ibland när naturen och ens ivriga trädgårdshjärta får bestämma blir det riktigt bra.
Låt mig nu berätta... Jag hittade en buskros bakom mitt ena äppeträd förra sommaren.
Ja den var i sådant risigt skicka att jag knappt hade förstått att det var en ros om jag inte stuckigt mig på taggarna. I skuggan stod den övergiven från en annan tid. Antagligen planterad när äppelträdet var litet och min stora björk bara var ett frö. Jag som har svårt för att slänga någonting grävde bryskt upp den och satte den bland mina nepeta sticklingar från förra sommaren. Om detta kan ni läsa här .
Men nu mina kära vänner blommar den. Fylld, med en underbar doft och i skiraste vitt.
Hur mycket tur kan en människa ha!!
Vilken glädje jag kände när jag såg detta.
Här står hon, mitt i mitt hav av nepeta, frösådda malvor och vinbärsbuskar ovanför vår mur till parkeringen som inte ens är klar. Kan jag med att flytta på henne nu när hon är placerad så vackert? Nej.
Sen kommer vi till turlig överaskning nummer två. Jag tog ett par fingerborgsrosetter från vägkanten. Hoppades att de skulle klara sig. Önskade att jag bara fick vita och inte den mörkrosa. Glömde av dem i kruka och planterade dem mödosamt i min leriga jord i woodlandet.
Döm av min förvåning när de växer på som satan. Och. Blommar. I. Ljus Laxrosa.
Va? va? va? Vem har sådan tur?
Det är bäst att jag går in för kvällen nu. Innan jag storknar av lycka i en ormbunke någon stans.
// Anna
Trackback